Skära sig (Självskador)

Att skära sig medvetet med vassa föremål är ett tecken på att man inte mår bra. För att bryta ångesten och depressionerna måste man söka vård. Säkert skulle människor ha svårt att förstå varför. Du uppfattas ju som så trevlig, omtyckt och duktig. Liksom många andra personer som självskadar sig. Dessutom måste det väl göra ont och lämna fula ärr? Själv känner du dig nog snarare otillräcklig, olycklig och ”annorlunda”. Och det är inte säkert att du upplever smärtan och ärren som en nackdel. I alla fall inte just då.

Att skära sig med vassa föremål har människor gjort i alla tider. I vissa kulturer är det en accepterad ritual. Att skada sig själv är däremot ett uttryck för du inte mår bra eller att du är sjuk. Omkring fyra procent av alla vuxna har någon gång självskadat sig när de mår dåligt. Bland tonåringar är antalet som skär sig enligt vissa undersökningar något högre. Till självdestruktivt beteende i vidare mening räknas också att missbruka alkohol, droger och mat, att begå självmord eller göra ett självmordsförsök.

Symtom

Du som självskadar dig är troligen en yngre kvinna. Självskador är upp till fyra gånger vanligare hos flickor än hos pojkar. Du kan skära, rispa eller skrapa dig på armarna, benen, magen halsen eller någon annanstans på kroppen, rista in ord eller symboler i huden, bränna, sticka dig, hindra sår från att läkas eller banka huvudet mot väggen.
Beteendet kan också tolkas som ett sätt att ”koppla bort” den egna kroppen för att klara av de egna aggressionerna och känslorna av isolering. Tonåringar med låg självkänsla, ångest eller depression är i riskzonen. Många tonåringar vill stundvis vara i fred och kanske stänger in sig på sitt rum men du som hellre stänger in dig i ditt rum och är ensam långa perioder än talar ut om problemen kan vara i riskzonen. Kanske du tycker att du knappast har några vänner. Genom att skära dig ”löser” du tillfälligt olika problem som du har. På kort sikt minskar eller ”överröstar” du obehagliga känslor och tankar. Du får kanske en känsla av kontroll över en situation eller upplevelse som verkar kaotisk. Du får utlopp för känslor av aggression eller hämnd mot dig själv eller någon annan. Du vill kanske väcka uppmärksamhet och skuldkänslor hos omgivningen. Inte sällan lyckas du också med det. En annan möjlighet är att du känner sig sviken eller rädd för att bli övergiven och skär dig som ett rop på hjälp. Just i när du precis har skadat dig själv är det vanligt att känna lättnad men på längre sikt förstärks istället känslor av nedstämdhet, uppgivenhet och värdelöshet. Du växer inte som människa utan hamnar i en återvändsgränd. Att beteendet tillfredsställer så många viktiga behov kan trots allt göra det svårt att sluta.

Behandling

Utan behandling kan:

• Din ångest och depressiva problematik fortsätta i åratal.
• Ditt liv begränsas avsevärt.
• Ärrbildning bli värre och svårare att ta bort.
• Du utveckla andra destruktiva beteenden.

Terapi kan vara framgångsrik, både individuellt och i grupp. Första steget i terapin är att arbeta med att du ska känna dig motiverad att stå emot när du känner att du vill skära dig eller självskada dig på annat sätt.

Råd till anhörig

Vuxna har ett stort ansvar för att i tid upptäcka när unga människor mår dåligt. När ungdomar gör sig själv illa är det ett tecken på att de inte mår bra. Föräldrar eller andra människor som märker att en tonåring skadar sig själv måste försöka erbjuda sin hjälp och förståelse, men också inse att just de kan vara de sista som barnen vill prata med. Som anhörig är det bästa du kan göra att lära dig mer. Om personen vill tala, bör du fokusera på de underliggande faktorerna, inte på skärandet i sig. Visa att du bryr dig om och älskar personen. Gör dig tillgänglig, lyssna och fråga men tvinga dig inte på. Försök att hjälpa dem att hitta vad det är som gör att de skär sig, och om det finns någon möjlighet att hitta ett alternativ när de är som mest sårbara. Undvik helt att lägga skuld på barnet. Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.

Boktips:

• Zebraflickan Av Sofia Åkerman.