Anorexia nervosa (Anorexi)
Innehåll
Anorexia nervosa, nervös aptitlöshet, drabbar främst flickor i åldern 12-20 år. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält.
De två vanligaste ätstörningarna hos unga människor är anorexia nervosa och bulimia nervosa. Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Även om man väger alldeles för litet, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest.
Sjukdomen har troligtvis flera orsaker, både psykologiska och biologiska faktorer. Kulturella förhållanden med det slanka, kvinnliga skönhetsideal som vi har i västvärlden kan vara en av faktorerna. Svåra perioder eller händelser som pubertet, dödsfall eller en familjekris kan också utlösa anorexia nervosa.
Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett stort behov av kontroll. Att äta och gå upp i vikt kan kännas som brist på kontroll.
Det finns likheter mellan anorexia nervosa och bulimia nervosa när det gäller rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt. Det är inte ovanligt att anorexia nervosa övergår i bulimia nervosa. Cirka hälften av de som haft anorexia nervosa får sedan bulimia nervosa. Tillstånden kan också överlappa varandra.
Anorexia nervosa kan vara mer eller mindre allvarlig. Hos en del går sjukdomen över inom ett år, hos andra kan den fortsätta i flera år. I svåra fall kan anorexia nervosa leda till döden.
Symptom ↑
Det är vanligt att den som har anorexia nervosa blir mycket skicklig på att dölja sina problem för omgivningen, även för föräldrar och nära vänner.
Den som har anorexia nervosa
- Ägnar sig mycket åt att tänka på mat och kalorier. Ofta bestämmer man precis hur mycket man får äta och sedan hur mycket man måste motionera för att förbruka det man ätit. Överdriven motion i kombination med lite föda leder till kraftig viktminskning
- Är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
- Känner sig fet, även om ens vikt är mycket lägre än den hos andra med samma längd och i samma ålder
- Får uppehåll i sina menstruationer
- Isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande
- Ändrar sina matvanor
- Börjar ibland använda läkemedel, till exempel laxermedel och vätskedrivande medel, för att gå ned i vikt
- Framkallar ibland kräkningar för att gå ner ännu mer i vikt
- Får förstoppning och magont
- Får problem med att koncentrera sig
- Får sömnsvårigheter
- Blir lättretlig.
Förebyggande ↑
För unga ↑
Den som är bekymrad över sin vikt eller hur kroppen ser ut bör prata med någon kunnig person innan det blir ett problem. När man är i puberteten och kroppen förändras är det vanligt att man känner sig undrande och kanske ovan vid det utseende kroppen får. Men att kroppen förändras betyder inte nödvändigtvis att man är överviktig. Det är viktigt att man pratar om hur man känner det, gärna med sina föräldrar eller någon annan vuxen. Den som är överviktig bör få hjälp med att lägga om sina motions- och matvanor, men det ska man inte göra själv utan att tala med någon vuxen.
För föräldrar ↑
Som förälder har man alltid ett ansvar för sina barn. Ett sätt att förebygga ätstörningar är att öppet tala om sådana frågor. När ett barn är i puberteten kan det vara bra att ägna särskild tid åt frågor som rör kroppens utseende och hur skönhetsideal kan påverka oss negativt. Att få möjlighet att sätta ord på sin oro och sina känslor är den bästa metoden för att förebygga problem.
Behandling ↑
De metoder som visat sig fungera bäst är en kombination av psykoterapi och medicinsk behandling. Först måste man bryta svälttillståndet och återskapa den normala näringsbalansen. Psykoterapin kan ske såväl med familjen som med patienten individuellt. För yngre patienter har familjeterapi visat sig ha bäst effekt. Ibland kan man behöva hjälp med ätträning som oftast sker i dagverksamheter på specialkliniker. Dietist och sjukgymnast ingår i behandlingsteamet. Vid allvarlig viktminskning blir man ibland inlagd på sjukhus. På somliga sjukhus finns speciella kliniker för personer med ätstörningar. Ibland kan behandlingen ta flera år.
Råd till anhörig ↑
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Boktips:
-
Inre hungern : en ung kvinnas kamp mot anorexi och bulimi Av Marianne Apostolides.
-
Jätten i spegeln - En bok om kampen mot anorexi och andra ätstörningar Av Helene Arkhem.
-
Sluta svälta Handbok för dig som kämpar mot anorexi Av Heléne Glant.
