ADHD är ett funktionshinder som innebär att man har problem med uppmärksamheten och att kontrollera sina impulser. Ungefär hälften av de barn som har adhd har kvar sina problem i vuxen ålder. Vilka uttryck de tar sig kan variera. Rätt stöd och hjälp från omgivningen kan förhindra att funktionshindret blir till ett allvarligt handikapp.

Adhd är en förkortning av engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder och brukar på svenska beskrivas som uppmärksamhetsstörning med överaktivitet. Adhd får man redan som barn. Tidigare trodde man att funktionshindret försvann när barnet blev äldre. Idag vet man att ungefär hälften av de som får diagnosen som barn har kvar problemen som vuxna. Eftersom hjärnans pannlober fortsätter att mogna ända upp i 30-årsåldern kan en del med barn med ADHD av lindrigare karaktär "växa" ur sina svårigheter så att de inte längre uppfyller diagnoskriterierna.

Det är inte alla med adhd som är överaktiva, en del kan som barn beskrivas som långsamma och dagdrömmande. Med åldern minskar också överaktiviteten och vuxna brukar istället beskriva en känsla av inre rastlöshet.

Hos personer med adhd har man kunnat se minskad aktivitet i de delar av hjärnan som styr funktioner som uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll.

Ärftlighet anses vara den viktigaste förklaringen bakom adhd. Hjärnans utveckling påverkas också av barnets upplevelser och erfarenheter.

Vissa barn får störningar i hjärnan på grund av komplikationer under fostertiden, vid förlossningen eller de första levnadsveckorna. Den typen av skador är en ovanlig orsak till adhd.

Hur man som vuxen upplever sitt funktionshinder beror på hur svåra symtom man har och vilket stöd och hjälp man fått under sin uppväxt. Barn med adhd som inte blir uppmärksammade och får hjälp löper stor risk att misslyckas i skolan och få allvarliga problem med att socialt anpassa sig. Som vuxna riskerar de att drabbas av depressioner, relationsproblem, svårigheter att klara arbetsliv och vardagssysslor.

Symtom

Tre typiska symtom för adhd som kan förekomma var för sig eller i kombination är:

1. Problem med att lyssna till vad andra säger, svårt att uppfatta instruktioner och att komma ihåg och att man ofta tappar bort saker. Hos vuxna med adhd brukar detta upplevas som det största problemet.
2. Överaktivitet/rastlöshet – brukar minska med åren och är vanligare hos barn än hos vuxna. Bland vuxna är det vanligare att man blir passiv och har svårt att påbörja och avsluta uppgifter. Många beskriver också en inre rastlöshet och att de blir otåliga när inget intressant händer. Samtidigt kan de ha svårt att klara vardaglig stress och flera arbetsuppgifter på en gång.
3. Impulsivitet. Många har en förmåga att handla snabbt utan att tänka efter eller att behärska sina känslor och har ofta svårt att klara motgångar.

Det är vanligt att personer med adhd även har andra problem som hänger ihop med funktionshindret. De kan vara:

• Motoriska problem och svårigheter med uppfattningsförmåga och varseblivning, till exempel ljudkänslighet.
• Inlärningsproblem samt läs- och skrivsvårigheter.
• Svårigheter i samspelet med andra personer. Lätt att hamna i konflikt.
• Sviktande självkänsla
• Ångest och depression.
• Sömnsvårigheter och svårt att varva ned på kvällen.
• Brister i tidsuppfattning. Kommer ofta för sent eller för tidigt till bestämda möten.

Egenvård

Personer med adhd behöver en strukturerad vardag som är tydlig och förutsägbar. Tydliga förväntningar, gränser och konsekvenser gör det enklare. Vissa tekniska hjälpmedel som tidshjälpmedel, handdator, bandspelare och andra hjälpmedel för minnet kan underlätta.

Utredning

För att ta reda på om en person lider av adhd görs en utredning som bygger på information från olika håll. Den består av intervjuer och olika tester. När man ska ställa diagnosen adhd hos en vuxen person görs både en bedömning av personens nuvarande situation och de symtom som kan ha funnits under barndomen.

Behandling

Det går inte att bota adhd men det finns vägar att underlätta. Information och rådgivning till närstående och arbetskamrater, anpassning av arbetsplatsen, hjälp i hemmet kan vara insatser som hjälper. En uppmuntrande och stödjande kontaktperson, en så kallad coach, kan hjälpa till med social färdighetsträning. För vissa kan psykoterapi, i första hand med kognitiv beteendeterapeutisk inriktning, vara en hjälp för att förstå och hantera problem som sviktande självkänsla, problem i relationer till andra och kanske misslyckanden i utbildning och arbetsliv.

Medicinering kan också behövas. Centralstimulerande läkemedel i låga doser lindrar symtomen hos många med adhd, genom att de ökar koncentrationsförmågan och minskar impulsivitet och eventuell överaktivitet. Medicinering kan också göra det lättare att ta till sig annan behandling.