Aspergers syndrom hos barn

Aspergers syndrom hos barn kännetecknas av att barnet bland annat har bristande inlevelseförmåga, begränsade intressen och svårt att koncentrera sig. Barnet har också svårt att samordna sina rörelser. Aspergers syndrom är ofta ärftligt.

Aspergers syndrom beror inte på psykosociala faktorer i barndomen. Studier pekar på att minst fyra av 1 000 barn i grundskolan har Aspergers syndrom. Tillståndet är troligen vanligare hos pojkar än hos flickor, men flickors symtom kan vara mildare och uppmärksammas därför inte på samma sätt. Personer med Aspergers syndrom har en begåvning som antingen ligger inom normalvariationen eller över. Barn med Aspergers syndrom skiljer sig i allmänhet inte utseendemässigt från andra, vilket gör att omgivningen inte förväntar sig att de ska ha ett annorlunda beteende. Barnen blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade eller ouppfostrade.

Symtom

Barn med Aspergers syndrom har stora brister när det gäller:

• förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.
• förmåga till ömsesidig dialog, att förstå ”det outtalade” och att ”läsa mellan raderna”.

De har även:

• begränsade eller enahanda intressen.
• fixeringar och låsningar i beteendet.
• svårt med planering och organisering av tillvaron.
• konkret tänkande och tolkar bokstavligt det som sägs.

Funktionsnedsättningarna kan göra att barnet får svårt att umgås både med andra barn och vuxna. Det är vanligt med motoriska problem som svårigheter att samordna rörelser, vilket kan ge problem med lagsporter och i gymnastiken. Många av barnen har svårt att koncentrera sig, vissa barn är även överaktiva och impulsiva. Andra kan vara långsamma eller passiva samtidigt som de har svårt att koncentrera sig. Många reagerar annorlunda på sinnesintryck, är känsliga för ljud eller har en ökad känslighet i huden. En del barn har svårt att sköta hygienen själv, att klä sig och att klara andra vardagliga aktiviteter.

Tecknen på Aspergers syndrom visar sig ofta under förskoletiden och blir ofta tydligare i skolåldern. Symtomen finns i någon form kvar genom hela livet.

Råd till anhörig

Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om ditt barn har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för ditt barns vård.