Acceptance and Commitment Therapy - ACT

Acceptance and Commitment Therapy, ACT, är en vetenskapligt förankrad psykoterapeutisk metod och en ny form av kognitivbeteendeterapi, KBT. Terapiformen är en del av den så kallade ”tredje vågens beteendeterapi” vilken kännetecknas av fokus på psykologiska fenomens funktion och den kontext de sker i. Utifrån vetenskapliga studier kring det mänskliga medvetandet har behandlingsmodellen och metoder utvecklats under tjugo år till en modern form av beteendeanalys. Blickfånget för behandlingen är hur personen vill leva sitt liv, hur han/hon lever idag samt på relationen mellan personen och dennes inre upplevelser.

Varför lider vi?

Resonemangen kring psykologiskt lidande i ACT är utvecklat utifrån inlärningsteori och empirisk forskning. En grund i modellen är att psykologiska problem anses härröra ur upplevelsemässigt undvikande.

Föreställ dig en kanin jagad av en räv som flyr ner i sitt hål i marken. Att kaninen flyr i närvaron av en räv har ett överlevnadsvärde, det finns en skyddande funktion med att fly och undvika. Händelser efter att kaninen har upptäckt en räv får funktionen - rädsla kopplat till flykt. Exempelvis kan hålet som kaninen gömmer sig i få en funktion av trygghet. Att kaninen hädanefter kastar sig ner i sitt hål i marken endast efter en svag doft av räv är förståligt utifrån tidigare inlärning.

Genom empirisk forskning har det visat sig att vi människor fungerar på samma grundläggande sätt, vi har flykt och undvikande nära till hands. Upplevelsesmässigt undvikande inträffar när en individ är ovillig att vara i kontakt med inre upplevelser (tankar, känslor, minnen och kroppsliga förnimmelser) och agerar för att undvika eller fly dessa inre upplevelser t.ex. via drogmissbruk, riskfyllt sexuellt beteende, undvikande av intima relationer eller överdrivet intag av alkohol.

Högre grad av upplevelsemässigt undvikande har i forskning visat sig vara associerat med högre grad av generell psykopatologi, depression, ångest, trauma, olika specifika rädslor samt lägre livskvalitet. Avsikten är att undvika plåga, men detta blir en fälla som över tid låser fast personen i den plåga som han/hon försöker undvika. Det är inte symtomen (tankar, känslorna, minnen och de kroppsliga förnimmelserna) i sig utan försöken att lösa dem som anses vara problemet, då det sker på bekostnad av viktiga områden i livet t.ex. relationer och personlig utveckling. Upptagenheten av att hantera de inre upplevelserna får konsekvensen att livet läggs på hyllan i väntan på att må bättre. Forskning har visat att undvikande av negativa känslor är central vid ångestsyndrom och depression.

Mål

Målet i ACT är att öka den psykologiska flexibiliteten, det vill säga att vara i full kontakt med nuet och om sig själv som en individ som har en inlärningshistoria samt utifrån vad situationen kräver antingen förändra eller fortsätta med beteenden i syfte att komma närmare sin egen livsriktning och leva i linje med sina egna valda värden. Kärnan i målet är att hjälpa individen att leva ett så rikt och meningsfullt liv som möjligt. Framgång i behandlingen värderas utifrån beteenden som leder i riktning mot de egna personliga värderingarna.

Arbetssätt

I behandlingen arbetar terapeuten för att synliggöra beteendemönster och upplevelsemässigt undvikande, skapa flexibilitet till inre upplevelser samt öka de beteenden som leder till värderade mål. Utifrån en personlig beteendeanalys skapas en behandlingsplan. Många av behandlingsinterventionerna är upplevelsebaserade.

Processer i behandlingen

Samtliga processer i behandlingen syftar till att hjälpa individen att komma närmare det liv som han/hon vill leva.

Exponering är en grund i behandlingen som genomsyrar de andra processerna. Det innebär att uppleva det som undviks.

Acceptans används som ett alternativ till upplevelsemässigt undvikande. Det är ett aktivt och medvetet omfamnande av inre händelser som sker utan försök att förändra frekvensen eller innehållet i upplevelserna. Denna process inleds när man medvetandegör kostnaderna av kontroll av inre upplevelser.

Tekniker för kognitiv frikoppling syftar till att förändra funktionen hos tankar och andra inre händelser som leder till problem. Detta genom att främja ett annat förhållningssätt som underminerar den bokstavliga meningen i inre upplevelser och hjälper individen att se exempelvis tankar som tankar och att de inte är farliga när de upplevs så som de är.

Medveten närvaro är en icke-värderande kontakt med inre och yttre händelser. Språket används här som ett sätt att notera och beskriva det som sker. Syftet är att uppleva världen mer direkt, d.v.s. att vara i kontakt med faktiska konsekvenser av beteenden, så att beteendena blir mer flexibla och i linje med de egna värderingarna. Framkomlighet ges då större kontroll över beteendet, än mer kortsiktiga mål som att minska obehag.

Själv som kontext innebär en kontext för verbalt vetande och ställs i kontrast till själv som innehåll. Själv som kontext är och har alltid varit närvarande i individens liv, det är transcendent och formlöst. Det används i behandling som en plattform, från vilken individen kan beskriva sina inre upplevelser utan att dras in i dem eller identifiera sig med dem.

Värderingar är de kvalitéer i olika livsdomäner (arbete, samhällsengagemang, familj m.fl.) som individen har valt som riktmärken för sina beteenden. När individen börjar röra sig mot de egna värderingarna kan andra sätt att förhålla sig till inre upplevelser utvecklas, exempelvis genom acceptans och kognitiv frikoppling. Värderingarna blir den kontext som handlingarna utförs i och de förmår individen att möta sina rädslor och hinder. ACT är en form av beteendeterapi och det handlar om att få individen i rörelse för att skapa ett mer vitalt och meningsfullt liv.

Åtagande i handling innebär att definiera konkreta mål i de olika livsdomänerna och sedan agera mot dem. Syftet är att skapa beteendemönster som är framkomliga för individen.

Forskning kring behandlingseffekt av ACT

ACT har visat sig vara framgångsrik vid bland annat depression, ångest, arbetsrelaterad stress, substansmissbruk och tobaksavvänjning samt gett ökad livskvalitet vid kroniska sjukdomar som kronisk smärta och epilepsi.

Texten är skriven av Filosofie Doktor, Leg. Psykolog Sandra Weineland, 2008

Referens: Contextualpsychology